Den svenska fäbodrörelsen var tidigt på bollen för att försöka använda sig av Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet för att lyfta värdet med fäbodkulturen.
2003 – Unesco:s konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet antas av Unesco.
2004 – Håkan Tunón reflekterar över kopplingen mellan Unescos konvention om skydd för det immateriella kulturarvet och artikel 8j om bibehållande av traditionell kunskap inom Konventionen om biologisk mångfald samt om traditionella lokalkulturer i Sverige, bl.a. fäbodbrukare, i rapporten Traditionell kunskap och lokalsamhällen: artikel 8j i Sverige (https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/cbm/dokument/publikationer-cbm/cbm-skriftserie/cbm-skriftserie-10-traditionell-kunskap-och-lokalsamhallen.pdf), s. 87–88.
2009 – Årets fäbodriksdag genomfördes med temat fäbodbruket som immateriellt kulturarv och med norsk representation. Mötet finns sammanfattat i fäbodriksdagsrapporten (https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/cbm/dokument/publikationer-cbm/cbm-skriftserie/fabodriksdag2009.pdf)
2009–2011 – Kelvin Ekeland genomförde för Gävleborgs fäbodförenings räkning en förstudie över fäbodbrukets immateriella aspekter (http://www.xfabodar.se/PDF/Immateriellt_forstudie.pdf)
2013–2014 – Förbundet Svensk Fäbodkultur och utmarksbruk och Gävleborgs fäbodförening deltog i ett antal möten för noden för ”fältet kunskap och sedvänjor rörande naturen” inom ramen för konventionen, men man funderade på att dra sig ur arbetet eftersom det inte verkade leda någonstans. Arr. Riksantikvarieämbetet och Institutet för språk och folkminnen.
2015 – När det nationella registret Levande traditioner(https://www.isof.se/lar-dig-mer/levande-traditioner) inrättades för svenska immateriella kulturarv var fäbodkulturen ett av de första som listas (https://www.isof.se/lar-dig-mer/levande-traditioner/forslag/2015-09-30-fabodkultur)
2017 – Våren 2017 genomfördes ett möte i Uppsala på initiativ från Nordiska kulturlandskapsförbundet, som samlade representanter från norska och svenska fäbodföreningar, Riksantikvarieämbetet, Norsk Institutt for Bio-økonomi, SLU Centrum för biologisk mångfald och Häme University of Applied Sciences in Finland. Målet var att diskutera möjligheten att nominera fäbodkulturen som immateriellt kulturarv till Unesco. De initiala tankarna var att undersöka en samnominering från alla de tre länderna. En viktig fråga rörde hur ett sådant arbete skulle kunna finansieras. Efter mötet undersöktes ett antal uppslag utan att leda till någon lösning. Fortsatt arbete fick därför främst ske med ideella insatser.
2019 – Under fäbodriksdagen 2019 hölls först en översiktlig föreläsning om Unesco-konventionen och dess olika listor vilken därefter följdes av gruppdiskussioner rörande varför man skulle nominera fäbodkulturen, vilka delar som skulle inkluderas och vilken lista som var lämpligast samt möjligheter till samarbeten och finansiering. Fäbodriksdagen lockade ett åttiotal deltagare. Resultatet blev att man utifrån ett svenskt perspektiv föreslog “urgent safeguarding list”, men för norska förhållande ansågs “representative list” vara lämpligare. Man menade vidare att kulturelementet innehöll en stor variation av sedvänjor och kunskap och att den därmed berörde alla domäner inom konventionen. Detta möte kan ses som den första delen av slutfasen som skulle leda till en nominering. Processen innebar att en preliminär arbetsgrupp inledde arbetet att söka finansiering. Ett arbete som blev stillastående under första vågen av Covid-19.
December 2020 – När de digitala mötesteknikerna hade blivit mer vedertagna och beprövade påbörjades en mer formell svensk arbetsgrupp som genomförde ett antal möten under de följande månaderna i syfte att lista ut framkomliga vägar. I april 2021 öppnades för första gången möjligheten att föreslå kandidater till nominering till internationella listorna. En ansökan skickades därför in till Institutet för språk och folkminnen, som handhar de svenska nomineringarna. Under våren påbörjades också bilaterala diskussioner mellan Sverige och Norge med mål att göra en gemensam nominering och därför också skapa ekonomiska förutsättningar för arbetet. Denna bilaterala dialog har sedan pågått kontinuerligt under hela nomineringsprocessen
2021 – På den årliga fäbodriksdagen ägnades ett pass åt att för deltagarna presentera den pågående processen och diskutera vad ett eventuellt upptagande på Unescos internationella lista kan tänkas leda till. Den samlade bilden var att en nominering bör vara positive eftersom den leder till en generell uppmärksamhet på fäbodbruket och dess villkor.
2022 – Under sommarsäsongen så genomfördes inom ramen för nomineringsprocessen fyra stycken publika arrangemang som lyfte fäbodkulturen i stort och vallmusiken i synnerhet (http://fabod.nu/vart-arbete/immateriellt-kulturarv/). Dessa arrangemang genomfördes på fyra olika fäbodar i fyra fäbodlän. Syftet var att nå allmänheten brett och informera om fäbodkulturen i sin helhet. Programmen omfattade därför inslag av folkloristik, berättande, lekar, hantverk, vallmusik och beskrivningar om historisk bakgrund till fäbodbruket och dagens villkor för fäbodbrukarna. Därefter avslutades de med en vallmusikkonsert med kulning, lockrop, vallvisor och hornblås. Säsongens sista arrangemang skedde sent i september i samband med årets fäbodriksdag som hölls i Älvdalen, med norskt deltagande. Under hösten och vintern fortsatte arbetet inom den svensk-norska arbetsgruppen med att utveckla skrivningarna i nomineringsblanketten och de andra nödvändiga inslagen i nomineringen.
2023 – I februari skickades ansökan in till Institutet för språk och folkminnen och norska Kulturdirektoratet för en slutgiltig granskning så att de respektive regeringarna skulle acceptera nomineringsfilen och formellt nominera till Unesco (https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2023/03/sverige-nominerar-fabodbruk-till-unescos-lista-over-immateriellt-kulturarv/ och https://www.isof.se/pa-gang/nyheter/nyheter-isof/2023-03-24-fabodbruk-nomineras-till-unescolista).